Små grå

En stund på cykeln blev resultatet av dagens träning. Kanske inte så supersmart då jag inte är helt hundra efter influensan som slog till med full kraft förra veckan. Jag har inte varit så sjuk på länge. Ynk! Någon gång måste jag ju börja röra på mig igen och då fick det bli idag.
Belöningen fick bli lite hemmafärg i håret för att täcka de små grå som envist fortsätter kika fram.

V.Å.R!!!

Nu! Hurra! Den är här! Dags att lägga upp den obligatoriska vårbilden på en liten tussilago som kikar fram. Hoppas även på ett slut på alla baciller som hållt vår familj i sitt grepp under merparten av vintern, särskilt lillkillen. Idag är det VAB av de två minsta. Denna gång är det feber och hosta. Håll tummarna att det är sista gången denna säsong.

Impingement del 5

Med risk att bli tjatig om min gamla axel så kommer nu fortsättningen på den här eländiga följetongen. Sitter just nu i väntrummet till tortyrkammaren. Dags för tredje besöket hos sjukgymnasten. Hoppas innerligt på art jag idag ska få lite uppbyggande övningar istället för enbart nedbrytande behandling.
Sedan senaste besöket har rörligheten blivit bättre även om det fortfarande gör ont. Det knakar och brakar i axeln men jag får upp den högre och högre utan att det gör ont och den molande värken är bättre så länge som jag inte sitter för länge vid datorn eller gör andra statiska aktiviteter.
5 minuters kvalfylld väntan kvar... :-/

Impingement del 4

Jag ger upp! Jag måste få sova ordentligt iaf en natt. Idag har jag varit duktig och tagit Alvedon och Diklofenak enligt ordination. För någon timme sen stoppade jag även i mig en Tradolan Retard. Hoppas detta hjälper så att jag slipper ha ont en natt i alla fall. Det börjar bli lite långrandigt med att ha ont nu så jag hoppas få en god natts sömn och att det ska ge mig nya krafter att läka axeln. Jag gillar inte piller men jag gillar inte smärta heller så jag måste ge det en chans.

Impingement del 3

Glad i hågen tog jag mig till sjukgymnasten med en febrig Liam i ena handen och Diklofenak i andra handen. När Liam fick se "sjukhusmiljön" inne i behandlingsrummet fick han som vanligt frispel och började gråta. Efter lite tröst och övertygande om att det inte var han som skulle undersökas fick jag ta av tröjan med honom i knät.

Dagens besök började med en mörbultning av axeln med stötvågsbehandling. Aj, aj och...aj! Efter detta trodde jag i min enfald att hon skulle visa lite övningar som jag kunde göra men ack vad jag bedrog mig. Istället tar hon fram akupunktur nålar som hon hackar med på senan i axeln för att ytterligare stimulera till läkning. Hmm...det kändes inte direkt som att axeln började läka. Hjälp vad ont det gjorde! Dessutom satt jag med Liam i knät och jag var tvungen att hålla masken eftersom han annars skulle börja storgråta igen. Efter nålhackningen var besöket klart så jag gick ut helt vimmelkantig och illamående av smärta till bilen. Jag fick inte med mig annat från detta besök än en traumatiserad, oerhört snäll och duktig son och en axel som just nu är helt obrukbar. Tvångströja på!!! Nu är det strikt vila till torsdag nästa vecka när nästa plågosession är inbokad.