Framme

Det är väl kanske inte riktigt så här som man föreställer sig en ski resort. Lite mer snö hade ju inte skadat i alla fall för de stora tjejernas skull. Jag får sätta hoppet till vädergudarna och dansa en snödans ikväll så kanske det kommer lite mer snö de närmaste dagarna. Strunt samma egentligen, lite åkning blir det i vilket fall som helst och mysigt blir det också i vilket fall som helst. Vi har laddat med spel, filmer, mysbyxor och lite annat smått och gott så denna avslutning på det gamla året har all potential att bli hur soft som helst. Kanske kan de första dagarna på det nya året sedan bjuda på lite bättre före i backarna. Vi går väl se hur duktig jag är på att dansa ikväll ;-P

Kort summering av 2011

Året började med dunder och avslutas med kabrak och däremellan har det varit buller och bång. Jag vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta året som snart läggs i sitt skrin. Det har varit omvälvande, spännande, ledsamt, roligt, enerverande, sorgligt, patetiskt, lärorikt, underbart, tråkigt, intensivt och alla andra adjektiv som man kan sätta på livet. Det har inte varit en dans på rosor men jag tror att det som hänt mig under året gjort mig starkare. "Det som inte dödar dig gör dig starkare" finns det ju något som heter... Året som gått har i alla fall definitivt fått mig att ännu mer uppskatta min lilla familj med min älskade J och våra 4 underbara barn. De är verkligen meningen med livet. Vår galna vardag med pusslande hit och dit för att få ihop skjutsande, dagis, jobb, skola och allt däremellan. Ibland önskar man att man kunde klona sig. Men jag skulle inte byta med någon i hela världen för det är mitt kaos, min älskade familj och min egen lilla sfär här på jorden. Vi har ett fantastiskt roligt och fantastiskt arbetskrävande år framför oss då vi har husbygget på agendan så kaoset kommer att öka ytterligare framöver. Det ska bli så spännande att se huset när det står på plats och det är klart att flytta in.
Mycket hände 2011 och än är det inte slut om än det inte är många timmar kvar på året. 2012 står och gläntar på dörren och bjuder nya oskrivna blad som alla kan välja att måla svarta eller sätta guldkant på. Mitt nyårslöfte är att försöka sätta guldkant på alla blad jag vänder och att försöka inspirera andra att göra det samma.

GOTT SLUT!

För exakt 2 år sedan...

...fick jag uppleva det mest fantastiska man kan vara med om - för andra gången. Min älskade son, Liam, kom till världen - och han hade bråttom :-) Nu är det svårt att hinna ikapp honom när han springer omkring och leker och busar. Tiden går alldeles för fort, liten blir stor så fort så fort.

 Grattis på födelsedagen! Jag älskar dig, min gosige underbare Liam!

Höstblåsor

Kindtanden var visst bara en liten "bonus". Lillkillen har fått höstblåsor, den lille kraken. Det måste göra fruktansvärt ont med dessa blåsor i munnen. Stackars liten!!!

Villinte Ajajaj Bumma

Översatt till vuxenspråk blir det VAB. Lille Liam har en kindtand som bråkar när den ska kika fram så det är feber och ont i munnen med matvägran som följd. Knappt att glassen lockar...då är det illa. Stackars liten :-( Nova är också hemma från dagis av sympati för lillebror, eller så var det för att vi hade lite pepparkaksdeg som vi ska försöka baka ut i eftermiddag. Resterande delen av familjen ringde imorse och meddelade att de skulle gå och bada på stranden. De flaxade iväg igår kväll till Thailand för att tina upp sig lite och kommer inte hem förrän om 2 veckor. Jag längtar redan efter dem! Snacka om att man hamnar i någon form av symbiosförhållande. Om det ska ses som positivt eller negativt vet jag inte men det är så vi har det i alla fall. Jag älskar er och saknar er och det kommer bli två lååånga veckor! 

(lånade bilden från nätet)

Slott till palats

Veckan som gick var spännande då vi fick bud på huset och i torsdags skrevs köpekontraktet på så nu är huset sålt. Känns som att man bor i någon annans hus lite grann. Jag har börjat snickra på en ny blogg, en husbyggarblogg, där det som händer med husbygge och allt runt om ska få luftas. Du kan hitta den på   

www.slott-palats.blogspot.com 

Vad är det då som är fel med detta inlägg? Jo, att det är skapat vid 6 på en lördagmorgon!!! Hur kan kroppen vara så dum att den inte tar tillfället i akt och sover när man för en gångs skull har alla möjligheter att vila. Det är bara jag och Nova hemma så det är väldigt lungt här i huset. Ja ja, man vilar väl lite genom att bara softa och blunda antar jag så jag får praktisera det. Idag bär det av till tjocka släkten för att fira mina föräldrar som blir 70 år nu i höst och för att fira brorsdottern som blir 16. Imorgon är det 4 års kalas för Nova tillsammns med bästisen Nicolina. HJÄLP! 21 barn i åldern 3-5 år!!! Plus sockerkick från diverse godsaker till fika :-$ Men det går nog bra och riktigt roligt ska det bli. Det är Novas första riktiga egna kompiskalas så lite spännande tycker hon allt allt att det ska bli. Nu tror jag att jag ska snickra vidare på "Från slott till palats" eller kanske sluta ögonen en liten stund innan dagen sätter fart på riktigt.

Ha en skön helg allihop!

Redan oktober

Som vanligt gäller principen, händer inget - händer inget - händer ALLT! Jag har redan avverkat 2 veckor på mitt nya jobb. Konstigt nog känns det som att jag har varit där längre, känner mig redan varm i kläderna så det är ett mycket gott betyg. Jag trivs jättebra och det har alla förutsättningar för att vara ett kanonjobb. Hemma har vi redan haft visning av huset. Det är så spännande att se hur det kommer att gå med allt kring det. Blir det som vi vill flyttar vi in i vårt nybyggda drömhus till sommaren nästa år. Hösten är uppbokad med aktiviteter så det kommer inte finnas många luckor att fylla. Livet flyter helt enkelt på just nu så det är bara att hålla i hatten och inte trilla av tåget.

För exakt 4 år sedan...

...kom min lilla underbara Nova till världen. Nu är hon så stor och bubblar och pratar och berättar om sina tankar och funderingar, om vad som hänt på dagis och om vad hon vill bli när hon blir stor. Vilken fantastisk upplevelse det är att få se dig växa, Nova, från ett litet knytte till en stor tjej med en massa funderingar på hur allt fungerar!

Grattis på födelsedagen! Jag älskar dig, min fina underbara lilla Nova!

Höstens hosta

I natt är det premiär för höstens omgång av sjuklingar. Lillkillen hostar så att han kräks och nu vill han inte sova så han och jag sitter och kikar på Shrek. Men det är synd om min lille skrutt, han mår inget vidare :-( Det är bara att tanka i honom vätska och hostdämpande och hoppas han mår bättre imorgon. Lite kaffe till mamma gör att gruset i ögonen håller sig borta en liten stund i alla fall. Det kan faktiskt vara riktigt mysigt med nattvak, man får ju en stund själv med sitt barn att bara vara tillsammans och mysa och ta hand om dem.
Idag har vi piffat och fixat här hemma så jag är smått ledbruten. Mer piffning och home styling ska det bli dessutom. Dags att uppdatera med lite kort snart tror jag. Jag trivs verkligen i det här huset men bra kan alltid bli bättre :-)
Nej, nu ska jag pyssla om min lille sjukling så att han blir frisk!

Mycket nu!

Livet är ungefär som en gammal hederlig ketchupflaska. Kommer inget, kommer inget och så kommer allt! Det blir en mycket spännande och rolig september med födelsedagar och en hel del andra aktiviteter som kan komma att ha stor inverkan på mitt liv framöver. Exakt vad det är för aktiviteter får jag återkomma till så småningom :-)
En del av räkmackan jag surfar på just nu är att jag har fått ett nytt jobb. Weihu!!! Jag börjar redan om ett par veckor och jag ser verkligen fram emot det. Alltid skoj att göra något nytt.
Klockan tickar iväg så här på kvällskvisten och imorgon måste jag gå upp lite extra tidigt för att hjälpa de två äldsta tjejerna att göra sig fina inför skolfotograferingen. Vilka bekymmer de har med vad de ska ha på sig och hur de ska ha håret :-) Således är det dags att stämma möte med kudden så att jag fixar att agera stylist imorgon bitti.

G'natt g'natt!

Ibland...

Ibland stannar världen till en stund. Ibland händer det saker utanför ens trygga sfär som påverkar en så otroligt starkt. Ibland delar livet ut för mycket prövningar. Ibland borde det inte få vara så hemskt som det kan vara. Ibland behöver man få en tankeställare att man verkligen ska ta vara på varandra. Ibland behöver man bli påmind om att det inte är åren i livet utan livet i åren man har som räknas.

Tummar, tack!

Nu kan det bli raketfart framåt eller platt fall! Ett vägskäl i livet där man måste välja en av de två vägar som uppenbarar sig och dessutom en chans som man kan välja att ta eller dö nyfiken. Håll alla tummar och tår för mig nu!!!

45 minuter blött gräs

HÄRLIGT!!! Det är vad det är med blött gräs, grå himmel och lera på stövlarna. Det som gör det så härligt är att se Rocco och Stella skutta runt som att de vore 12 veckors valpar igen. De är nog glada att sommarvärmen har passerat och det börjar bli lite mer rottwiler-vänligt väder och temperaturer. Jag vet i alla fall en av dem som längtar efter att jaga snöflingor :-) Nu är det bara för mig att försöka bli lite torr. Blött gräs som når upp till midjan och leggings är ingen bra kombination. Jag borde torka upp efter en timme på löpbandet och en kopp java på det så är jag som en ny människa. Så nu blir det till att svida om och trycka på play på boken jag lyssnar på just nu så försvinner en timme snabbare än snabbast.

Sommarlov

Det var visst inte bara kidsen som tog sommarlov - bloggandet vilade visst upp sig oxå. Nu är allt på väg mot normala rutiner. Kanske bloggandet blir uppdaterat lite oftare då oxå :-)

Time flies

Uj uj uj...nu har veckorna rusat iväg igen så där som de brukar göra när allt anhopas på samma gång. Dygnet skulle behöva minst 26 timmar och jag skulle behöva minska min sömn till ca -2 timmar. Då kanske man skulle hinna allt som jag skulle vilja göra. Det är bara att anpassa munnen efter matsäcken och inse att dygnet har bara 24 timmar och man får leva med att prioritera och sen ha dåligt samvete för det man prioriterar bort. Eller kanske man ska vända på det...man ska vara glad för det man väljer att göra och hinner med?!? Man lever ju bara en gång så det viktigaste är att ta vara på varje dag och göra det bästa man kan av just den dagen. Jag röstar för halva glaset fullt istället för halva glaset tomt!

Uppgradering

Ny dator som tar lite tid att få fason på men det börjar arta sig riktigt bra nu. Men den som har kommit på kommunikationen mellan skrivare och datorn måste vara jordens krångligaste och omständigaste människa. Eller så är det helt enkelt språkförbistring som gör att de har svårt att prata samma språk. Nu är det fixat iaf.
Jag borde uppgradera mig själv också. Dags för lite ny frisyr kanske. Problemet jag har är att om jag sätter mig hos frisören och säger att de får fria händer förutom att spara lite längd i håret så kommer jag ändå ut och ser i princip likadan ut som förra gången. Ungefär samma färg och ungefär samma klippning. Undrar om det är jag som ser så stereotyp ut att de placerar mig i ett visst fack eller om det bara är att de inte har inspiration att göra något skoj just den dagen. Jag vill i och för sig inte ha rosalila hår med blåa slingor men liiiite mer attityd kan de väl klippa och färga in i håret... Vi får väl se om jag kan hitta någon kreativ frisör som vill verkligen få fria händer.

Lite av varje

• Den funkar! Till och med här på landet. Jag menar Runkeeper appen alltså. Statistiknörd som jag är så gillar jag att få grafer och siffror på allt så det här var en riktig motivator för mig. Kul!!!
• VLCD ger resultat men jag föll till föga i lördags när vi hade lite kalas. Nu är jag dock tillbaka igen på rätt spår och jag är fortfarande lika peppad så det är lovande.
• Kände mig som en riktig lantis när jag promenerade med Rocco i stan på cykelvägar. Jag har ju inte varit inne i bostadsområden i stan och promenerat på hur länge som helst. Kanske är dags att den här tanten kravlar sig ur sin lilla lantisbubbla och kollar sig runt i världen lite...i alla fall i närmaste stad med mer än 20 hus...

Runkeeper

Hittade nyss en rolig app som jag tänker prova, Runkeeper Pro. Vi får väl se om den funkar här ute i bushen.

Sanning vs. lögn

Dag 5 på VLCD. Vilka sanningar och lögner har uppdagats?
Sanning: det ger resultat!
Lögn: man blir tröttare - TVÄRTOM! I alla fall i början.
Sanning: sjukt sug efter kolisar!
Lögn: det är gott med bars...urk...iaf de jag har
Sanning: jag är galet peppad!
Lögn: jag har tränat cardio varje dag...eehhh, tja mina prioriteringar just nu har förpassat den aktiviteten till någon gång nästa millenium...typ... Skäms på mig!!!
Summa summarum - för mig funkar detta just nu. Det jag oroar mig för är dock förkylningsvirusar som dras till mig som flugor till kos**t när jag drar ner kosten. Men å andra sidan, blir jag sjuk så blir jag. Den smällen får jag ta om/när den kommer.

Skärping up

Efter två dagar med VLCD känner jag som om jag har en annan skärpa mentalt. Det verkar som om kolisarna sätter sig som bromsklossar på tankeverksamheten. Det samma gäller hur det känns i kroppen. Jag formligen studsar fram och har hur mycket energi som helst. Kanske det är kroppens panik reaktion eftersom den blir depraverad på de kalorier den är van vid. I don't care vad det nu än beror på. Jag mår TOPPEN!

Karaktär

Nu ska det bli VLCD istället för HCFTSBT (High Calorie Food That Sucks Big Time) så får jag se vad det ger för resultat Det Kanske inte Alltid bliR som man hAr tänKTsig men om jag kör på uTan att fuska så Är det oundvikligt att Resultatet är åt rätt håll i alla fall. Jag tänker inte spendera en sommar till i vassen...

Vårvindar

Ute blåser det halv storm under vårsolen. Där inte vinden kommer åt är det helt underbart skönt att slå sig ner en stund. Kliver man två steg åt sidan så att man inte kan åtnjuta vindskyddet är det bara att säga hejdå till frisyren, om man nu har fixat någon sådan förstås. Det BLÅSER!!! Kanske det symboliserar förändringens vindar. Växlingen mellan vinter och vår är ju ändå den mest drastiska på året. Från att allt har legat i dvala ska det växas och spiras, från sömn till vaket. Det kommer en förändringens vind även för mig inom en kort framtid så det blir vår även för min lilla person :-)
Idag kikade jag tillbaka på vad jag skrev på bloggen för snart ett år sedan. Jag fick mig en liten tankeställare. Återigen har verkligheten hunnit ikapp mig. För att citera mig själv i ett inlägg som jag gjorde här efter min farmors begravning:

"I vardagen är det ibland "för mycket" vardag så att man glömmer bort att vara ödmjuk och uppskatta det man värdesätter mest, familjen. Det ska städas, skjutsas och fixas så man hinner inte stanna upp och reflektera över vad som egentligen är viktigt."

 Jag kunde inte ha sagt det bättre själv...fast det var ju förstås jag som sa det... :op Återigen måste jag stanna världen en stund och tänka efter...före. Återigen har vardagen snurrat på och jag har släppt fokus på det som verkligen betyder något, min familj. När jag dirigerar om fokus till mina barn, min man, min familj känner jag ren och skär lycka. Jag hoppas att jag nu kan bibehålla rätt fokus och skala av alla onödiga moment som gnager, oroar och tar kraft. Dags att ta ett kliv uppåt i vårvinden!

Flytande helg

Den här helgen har skött sig exemplariskt. Allt har på något magiskt sätt flutit på och fungerat. Sånt gillar vi! Hoppas att veckan som kommer följer tätt i samma fotspår. Nu är det dags att utfodra de hungriga vargarna här hemma med lite burgundisk kycklinggryta. Mums!

ARUBA

Här kommer lite mer kort från Aruba. Det är inte utan att man längtar tillbaka lite grann...

Morgonkvist

Klockan har precis slagit 6 denna söndagmorgon och jag sitter just nu på farstukvisten och kikar på vovvarna när de nosar runt och busar i trädgården. Jag saknar solen lite men det skymtar lite rosa skimmer i några gluggar i molntäcket. Man kanske skulle ta och fixa en kopp kaffe...eller krypa tillbaka ner i sängen. Vilka "jobbiga" beslut jag har att fatta just nu :-)

Välkommen Stella!

Nu har vi blivit en till i familjen. Vi har fått en liten Stella som flyttade in hos oss igår. Hon är en rottweiler tik som idag är ungefär 9 veckor. Det är 0-100, eller 0 ELLER 100 rättare sagt, som gäller på typiskt valp manér. Antingen sova så djupt att ett jordskred skulle kunna passera obemärkt eller hänga i öronen på Rocco eller skutta runt och undersöka allt. Rocco är helt salig nu när han fått en liten kompis igen. De är bara för söta när de sover bredvid varandra eller busar. De är verkligen helan och halvan, eller snarare helan och åttondelen :-)

Välkommen hem, Stella!

Frisk aptit

Här lassas det in lax och potatis för fulla muggar. Efter att ha levt på chips och pommes frites och några amerikanska pannkakor i några veckor är det inte konstigt att vanlig nyttig mat slinker ner med rasande fart. 

Vår ute -

- vår inne - vår i själen - vår i sinne. Det kändes inte som kala grenar passade som bakgrund på bloggen längre eftersom jag längtar som en galning efter att få se spirande krokusar och lysande gula tussilago i vägkanten. Jag tjuvstartar våren lite här genom att byta bakgrund och hoppas att jag därigenom hjälper våren ute på traven :-)

Några timmars försening

Det gjorde inte så speciellt mycket att det var några timmars försening på flyget hem från Aruba. Det blev en extra promenad på stranden och ett extra kort på den fantastiska vy som vi njutit av under 2 veckor. Mer bilder kommer!!! Nu är vi hemma igen så morgondagen kommer att bli en dag med att packa upp, fylla skafferiet och gosa med Rocco som är lycklig att få komma hem igen. Tillbaka till vardagens lunk!

Vilken seger!

Idag testade jag de "gamla" jeansen och döm min förvåning när de slank på!!! Hurra!!! De sitter inte bra men de sitter iaf :-) Jag har fortfarande en lång väg att gå innan jag är nöjd men oj oj oj vad kul det var när jag fick på mig jeansen och oj oj oj vad förvånad jag blev.

Guld i mun

Hade hoppats på att få skryta med ytterligare en löpar-runda idag men det har gått i ett i dag så skorna fick stanna på hyllan. Jag fick agera chaufför när kidsen skulle aktivera sig, Wanda på gympa, Bonnie på dans och sedan Nova på gympa (Liam hängde med så gott han kunde också!). Dess emellan skulle det fixas lunch och städas lite eftersom Bonnie skulle ha tjejmiddag med några kompisar ikväll. Nu ser det ut som om en bomb har briserat i köket och jag sitter och väntar på att diskmaskinen ska bli klar så att jag kan få i en ny laddning disk. Det är bara att inse, morgonstund har guld i mun! Om det ska bli några löprundor så måste det bli innan resten av familjen har vaknat. Vi får se om jag kommer ur sängen imorgon bitti. Det blir tidigt, tidigt... Håll alla tummar och tår!

Spring is in the air

Sitter här och avnjuter en kopp kaffe och slår mig för bröstet medans resten av familjen fortfarande sover. Första morgonlöpturen är avklarad!!! Och det gick såååå mycket lättare än vad jag trodde. Benen kändes som fjädrar som bara studsade fram. Sååå skönt och sååå kul!!!:-) Jag hade god hjälp från Rocco som tyckte det var skoj att kuta lite. Han har ju inte fått röra så mycket på sig stackaren sedan han opererade sig men det börjar bli dags att få lite mer "normal" hundaktivitet för honom så en mjukstart tillsammans med mig blir kanon. Eftersom det gick så lätt idag så fick sig motivationen en riktig rivstart. Nu gäller det bara att plocka fram denna känslan de dagar det inte går riktigt lika flygande lätt.

Här är mina löparkompisar: Rocco som ligger och pustar ut efter turen och mina Asics som är helt fantastiskt sköna skor.

Sakta men säkert

Det känns som att det är någonting som smyger sig på mig...sakta och tyst...men ändå så märkbart. Undrar vad det kan vara? Skulle det kunna vara...näää...det kan det inte vara... Men kanske ändå...näää...det var så länge sen...fast kanske ändå...lite... Hmmm, jag tror att det faktiskt är lite motivation som kommer smygande. Efter en lång tid djupt nere i en grotta tror jag att jag klättrat upp så pass långt att jag börjar se mynningen och lite ljus som sipprar in. Jag kanske skulle klättra på lite snabbare och se om jag kan komma upp i solen? Fast det förstås, klättrar jag för fort kanske jag tappar fotfästet igen och trillar ner i grottan och får börja om... Sakta men säkert får jag smyga mig upp, precis som motivationen smyger sig på mig...sakta men säkert!

Hästdoser och permafrost

Denna veckan kan summeras som en sjukling-vecka. Inleddes med magsjuka och avslutas med förkylning. Igår inledde jag vitamin kur á la hästdos så mina stackars njurar får jobba för högtryck ett tag framöver. Inte vet jag om det har någon effekt men då har jag iaf gjort någonting. I princip har jag varit konstant mer eller mindre sjuk den senaste månaden och det börjar bli lite tröttsamt. Jag är helt enkelt allergisk mot januari och februari, ibland även mars. En mer trovärdig förklaring är att min dagsform är "below zero"... Vi går dock sakta men säkert mot ljusare tider så jag hoppas att även dagsformen kan komma loss från permafrosten och höja sig ett par snäpp...nej, några snäpp...nej, en hel dj-a massa snäpp!!!

Kritvit och turkosskimrande

Det är svårt att tro att jag om 20 dagar kommer att befinna mig på en kritvit strand byggandes sandslott med familjen omgiven av turkosskimrande hav. Vi kommer att spendera ett par veckor på Aruba, en riktig drömsemester! Jag längtar så jag håller på att gå av!!! Just nu matchar jag stranden och havet ganska bra också, kritvit och turkosskimrande...

Sura äpplen

Fick besök av en "torktumle-doktor" idag. Diagnosen var inte speciellt god eftersom både motorn höll på att haverera och motorn som pumpar bort kondensvattnet låter som en flock med hesa kråkor. Tyvärr hade han inte med sig delar så han kunde reparera på plats utan han skulle sammanställa konstnadsförslag och återkomma=torktumlaren är dödsdömd antagligen. Min stilla fundering är hur vi, en familj på 2 vuxna och 4 barn, ska klara oss i några dagar utan en torktumlare? Visst, torkskåp och torkställning är bra uppfinningar men då får nog någon uppfinna en 25:e timme på dygnet. Alla små, små strumpor som ska hängas upp. Alla små tröjor och mjukisbyxor som så smidigt torkades när de snurrade runt i värmen. För att inte tala om stora underställ och träningskläder där ett plagg tar upp halva torkställningen alldeles på egen hand...
Sura äpple, här kommer jag med stormsteg och biter i dig! This BITES!

Förändringens tid

Hösten har varit minst sagt turbulent vilket har medfört att vintern har varit kaos och våren kommer att bli en förändringens tid. Dock har det även funnits ljusglimtar under denna gångna period också. Det största är att vår son har fyllt ett år och för någon vecka sedan har han börjat att gå. Jag är världens stoltaste mamma! :-) Tänk att några små steg kan få mitt hjärta att slå volter. Min lille gosse är ingen liten bebbe längre utan en stor kille med båda fötterna på jorden.
Min älskade son, jag älskar dig oändligt! Tack för att du är du, Liam, och för att du kom till just mig!

Lite fix

Det blev lite nytt utseende här idag. Nu är det bara till att leta fram lite fina bilder på resten av familjen och lägga in en bättre huvudbild. Den här som är får duga så länge.