Närmast

Om en vecka sitter jag antagligen på terrassen till hotellrummet och smuttar på något drickbart och njuter av vågornas svall mot Kretas stränder i den varma mörka medelhavsdoftande natten. Underbart! Den enda nageln i ögat som jag har är att jag inte nått dit jag ville sedan jag satte upp målen. Jag står fortfarande på ruta ett... Det blir vassen för mig, undrar om det finns vass kring poolen på hotellet vi ska bo på?!? Tanken är att jag ska börja jobba igen efter mammaledigheten första september så det är dags att styra upp livet och få in lite rutiner. Mitt största aber är nog att jag trivs så bra med att leva vind för våg och ta dagen som den kommer. Att vara fast i ett schema i vardagen suger, det måste finnas plats för flexibilitet och spontanitet. För att kunna ha så mycket flexibilitet så krävs en hel del planerande ändå och då kan man inte riktigt ta dagen som den kommer. Kanske är det dags att bli lite mer "vuxen" och schemalägga vissa saker och låta andra flöda fritt. Jag blir nog tvungen att kompromissa om jag ska nå dit jag vill.