Sakta men säkert

Det känns som att det är någonting som smyger sig på mig...sakta och tyst...men ändå så märkbart. Undrar vad det kan vara? Skulle det kunna vara...näää...det kan det inte vara... Men kanske ändå...näää...det var så länge sen...fast kanske ändå...lite... Hmmm, jag tror att det faktiskt är lite motivation som kommer smygande. Efter en lång tid djupt nere i en grotta tror jag att jag klättrat upp så pass långt att jag börjar se mynningen och lite ljus som sipprar in. Jag kanske skulle klättra på lite snabbare och se om jag kan komma upp i solen? Fast det förstås, klättrar jag för fort kanske jag tappar fotfästet igen och trillar ner i grottan och får börja om... Sakta men säkert får jag smyga mig upp, precis som motivationen smyger sig på mig...sakta men säkert!