Glad i hågen hängde jag på låset imorse vid närmaste apotek för att hämta ut penicillin till de tre sjuka små skruttarna. Där hade de inte alls det penicillin som var utskrivet. Första bommen. De ringde närmaste apotek och där hade de två flaskor av ovan nämnda penicillin. Jag behövde 3 - bom nr 2. Åkte sedan till sjukhusets apotek. Där satt säkert hälften av de som skrivits ut inför helgen och köade för att hämta ut sina mediciner. Jag hade lillkillen med mig. Han var en ängel första kvarten vi väntade på vår tur. Sen kan jag inte precis beskriva honom som en ängel, om nu inte Gud fader beslutade att använda lillen som en liten ängel som var sänd att pröva mitt moderliga tålamod. 2 timmar efter att jag lämnade hemmet kunde jag återvända med mitt byte, 3 flaskor penicillin. Hemma hittar jag en helt utslagen stackars Bonnie och en lite piggare Nova som kikar på "Trazan och Banarne". Tur att de är så snälla och tåliga så att de orkade vänta på mig så länge! Efter att ha haft allmän medicinutdelning blev det lite pannkakor till de som ville ha. Bonnie mutade jag med lite glass så jag lyckades få fram ett litet matt leende i alla fall. Pust, vilken förmiddag!
Ibland märker man så där lite extra mycket att man lever. Ibland är man också sådär lite extra tacksam för det man har. Idag är en sådan dag. Allt strul till trots så har jag gjort detta med ett leende på läpparna för jag har de mina hos mig. Skickar en varm tanke till de som inte är förunnade denna ynnest att ha de sina omkring sig.
Bästa medicinen idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar