Träningen lyser med sin frånvaro för min del och J sliter som ett djur med pool och trädgård så han har ett uppehåll från gymet just nu. För min del är det en nagel i ögat att träningen inte hinns med...eller kanske rättare sagt prioriteras. Jag går mina morgonpromenader men än så länge är det inte vad jag skulle kalla träning utan mer mys stund med vovvarna. Rocco ska ju inte gå så långt och det han går ska ju vara i hans egen takt. Jag leker hellre med Barbies eller läser en bok med Nova, eller pratar med stortjejerna de veckor de är hos oss, om jag någon gång får en halvtimme över när Liam sover. Det blir så lite "egen" tid med kidsen annars. Valpkursen med Bonnie är kanon för då får vi en stund för oss själva. När barnen har gått och lagt sig på kvällen är det undanplockning och annat som måste göras. Sedan är det en liten vovve som behöver lite hjärngympa så att han kan sova gott och det tar sin tid. Rätt vad det är så är klockan läggdags och eftersom dagarna börjar kring 5 är jag rätt slut vid det laget och att ställa sig på en CT vid elva tiden på kvällen känns inte riktigt rätt.
Det är väl det klassiska "mammasyndromet" - ta hand om alla och allt annat och sätt dig själv sist på listan. Sedan har jag dåligt samvete för jag vill göra så mycket mer för barnen och pappa J för att inte tala om resten av släkten som blir eftersatta. Jag kanske skulle lägga ner bloggen och lägga den tiden på träning istället. Det är dock enklare att avbryta skrivandet av ett inlägg när någon pockar på uppmärksamheten än att kliva av CT efter 3 minuter för att någon behöver byta blöja. Det här är lite min "egen" tid de få minuter som jag ägnar åt datorn i spridda skurar under dagen. Jag behöver "vädra hjärnan" lite ibland så jag får helt enkelt acceptera läget just nu. Även om jag accepterar läget så kommer jag ändå att försöka hitta tid till träning och ta vara på de tillfällen som ges för i form SKA jag, så enkelt är det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar